En bra sak med att bo har ar att man har tid. Massor av tid. Barnen sover oftast vid 19.30 och har man da inte somnat sjalv sa har man 2,5-3 timmar pa sig att gora vad man vill av vuxen tid innan man sjalv maste sova for att orka upp vid 6. Eftersom vi inte behover tvatta nagon tvatt, diska nagon disk, fundera pa vad som behover handlas eller gora nagot annat hushallsarbete sa blir det faktiskt mycket tid.
Nu har vi tittat klart pa sasong 5 av 24 och nastan hela sasong 1 av True Blood (minus sista avsnittet som inte fungerade - frustration!!!), var internetkabel har gatt sonder... och plotsligt. Massor av tid.
Just nu har vi borjat lasa om Non violent communication for att fa lite tips om hur man kan losa brak och diskussioner med barnen utan att kanna att man hela tiden hotar, belonar och anvander "jag ar vuxen och vet bast-argumentet" som ingen av oss egentligen kanner oss speciellt bekvama med. Det verkar fantastiskt bra och klokt. Respekt for allas behov och kanslor ar nyckelorden. Igar laste jag "Parenting from your heart" och ikvall ska jag lasa lite mer i Respectful parent, respectful kids. De kanns sa mycket battre an "Toddler 411" som vi fick av nagon annan som ar ... Brrrr....
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Läs De otroliga åren (The incredible years) av Carolyn Webster Stratton, används som litteratur på föräldrautbilning. Jag var väldigt skeptisk till mkt men när man fått prova och tänka och sen läser om är det rätt bra.
/My
My - Hmm... fast vid en snabb blick sa verkar den forespraka ratt sa radikalt andra metoder an NVC. "positive strategies such as ignoring, using logical and natural consequences, redirecting, adequate monitoring, and problem-solving. "
Jag sjalv gillar inte att bli ignorerad och har ingn lust att ignorera mitt barn... till exempel. Vad gillar du nu som du var skeptisk till forst?
Jag rekommenderar Ditt kompetenta barn av Jesper Juul. Ska jag skicka ett ex?
Vi kanske har rätt olika barn... men så som jag skrev lär man sig med tiden hur det passar in i ens egen situation. Att ignorera kan ju ske på rätt många sätt och för vår del har det visat sig att utbrotten bara blir starkare och längre (upp till en timme långa)när vi försöker finnas på plats och trösta istället för att låta henne inse att vi finns där men vi inte uppskattar det beteende som uppvisas med skrik och slag. Just nu läser jag om time-out, något jag bara inte alls tycker om och det kommer vi inte att tillämpa. Det kanske passar andra bra. Verkar vara ngt som alla Nanny-program förespråkar iaf. Basen för boken är att man bygger upp sitt positiva kapital gentemot barnet genom lek och berömm som man sedan kan ta av när det gäller tillsägelser och ignorering.
Malin - jag kommer ju snart hem och kan lasa den da?
My - det kan ju vara hur svart som helst - och egentligen tror jag inte att det finns nagon "universiell" metod som funkar for alla. Det viktigaste tror jag ar att man gor nagot som kanns bra! Jag har ocksa ignorerat, vi har provat time out och inget av det kandes nagot vidare bra alls - for mig. Men jag koper inte hela NVS grejen heller. Men jag gillar att det bygger pa att barnen fortjanar lika mycket respekt for sina basala behov, som vuxna. Och jag tror att man lar sig gora som de vuxna gor - inte som de sager. Man inser ju ibland att man gor valdigt konstiga saker da. Som till exempel nar ens barn tar en leksak fran ett annat barn, och vad gor man da - jo man tar i sin tur saken fran barnet! Jag ville ha en annan metod att losa den situationen till exempel eftersom jag kande att jag gjorde sa alldeles for ofta. Och det kandes inte ratt. Nar det galler utbrotten sa forsoker jag nu gissa vad hon kanner nar de sker, och tala om hur jag kanner i min tur och om hon kan komma pa hur vi ska losa situationen. Det funkar - hyfsat. Men - alla barn ar olika och alla foraldrar ocksa, sa det galler att hitta satt att gora saker pa som fungerar for alla och for mig kanns det viktigt att tanka pa vad jag lar mitt barn genom mitt eget beteende. Typ.
Snart och snart...
Post a Comment