Socialt liv

Vera - var trearing - tycker nog att det ar lite besvarligt att flytta, kanske inte just till indien, men FRAN sverige och alla nara familjemedlemmar och kompisar. Men nu har hon i 2 dagar lekt med 3 barn fran schweiz. Det ar ratt kul att se hur bra barn kan leka utan att kunna samma sprak. Barnen ar fodda har och pratar flytande engelska och tyska och hyfsad tamil.

Pa samma compound som vi bor finns ocksa en familj med 3 barn, 2, 3 o 4 ar gamla. Vera har lekt en del med dem ocksa, men de ar sa nara och tajta att det nog tar lite langre tid att lara kanna dem. Bada foraldraparen ar ocksa valdigt trevliga.

Igar var vi hembjudna till en amerikansk familj som inte jobbar pa skolan, men som for tillfallet hyr Lockwood hus (om nagon lasare kanner till det). Det var fantastiskt mysigt och trevligt, men som vanligt becksvart nar man ska ga hem, sa vi fick lana en ficklampa av dem. Undrar hur lang tid det ska ta innan man lika reflexmassigt tar ficklampan som telefonen med sig nar man gar hemifran?

Vi har skaffat hemhjalp

Sa mycket att beratta, sa lite tid. Idag ar det lordag och det ar mycket att forbereda infor elevernas anstormning under helgen och nasta vecka, sa darfor jobbar jag lite i dag. Men jag tycker att jag kan unna mig att blogga lite harifran i alla fall. Det ska finnas ett internetuttag i huset med redan existerande uppkoppling, men vi har inte hittat det (vi har inte letat sa fantastiskt mycket heller om jag ska vara arlig).

Sedan igar har vi i alla fall en heltidsanstalld ayah/hemhjalp som jobbar hos oss. Hon jobbar 6 dagar i veckan 8.30-17. Det kanns helt bisarrt faktiskt. Men otroligt skont. Hur det kom sig att vi anstallde just henne, Mary heter hon, ar en lang och lite jobbig historia, men nu ar det i alla fall sa. Vi har sagt att vi testar i en manad och ser om det funkar bra mellan oss (ffa erik och henne eftersom jag knappt ar hemma nar hon jobbar). Hon har jobbat i vart hus i 10 ar sa hon kanner till allt dar, vilket ar en fordel. Sarskilt nu nar vi ar ratt sa omtumlade och trotta fortfarande. De sager att det tar 3 veckor innan man har vant sig vid hojden (2200 m o h), men jag och erik kanner mest av det vid fysisk anstrangning. Da marker man att det gar lite tyngre att andas.

Hursomhelst, Mary fixar och trixar i vart hus och det kanns genast lite lattare med allt vi maste fixa eftersom vi inte behover stada, diska, tvatta, stryka, laga mat, handla pa olika stallen etc..) Hon ar ocksa driftig nog att hanga upp gamla tavlor hon har hittat i husets forrad, samt moblera om. Vi har sagt att hon far gora sa mycket sant som hon vill. Nar vi ar redo for att inreda och fixa (samt hinner aka ner till Madurai 3 timmars bilvag bort) sa kommer vi saklart att gora det. Tills dess ar det otroligt skont att lata henne gora vad hon vill.

Framme

Ingen egentlig rapport, fusksurfar under datorgenomgangen. Men vi kom fram ordentligt, resan gick over forvantan och vart hus ar fantastiskt!!!!!!! Forsta dagen pa jobbet idag. Mer sen - har inget internet hemma annu.

Ps. Kodai ar forandrat men fortfarande otroligt vackert.

Hej då Sverige på ett tag!

Nu åker vi iväg till Bromma. Sen blir det Bryssel, Chennai - sova lite, Madurai, kodaikanal är vi framme i i morgon klockan 16 lokal tid. Dvs 12.30 här ungefär. Wow!

Dan före dan

Igår klockan 16.15 hämtade vi ut 4 fungerande employment/entry multiple entry visum för ett år. Vilken lättnad!! Det blev ju nästan exakt som när vän-barnen Hugo och Samuel skulle åka till New York och gå i skolan ett halvår. 2 dagar innan avfärd. Det har varit ganska förlamande att inte ha visum, vi har inte riktigt kunnat glädja oss, inte ruktigt kunnat ta alla avsked på allvar och inte riktigt kunna ta oss i kragen att fixa det sista. Så igår och idag är bråda dagar. Igår placerade vi i alla fall om våra pengar till vettig ränta, fixade ett sparande till E, köpte en till stor resväska, bytte en trasig resväska, köpte en kabinväska. Vi skrev ut inrikesbiljetter och köpte lite dollar och Rupier. Erik hann shoppa lite fler linnen, en t-shirt och byxor. Dock var mina glasögon fixade med fel form på glasen så detta skulle de göra om idag. Erik är nu och testar projektorn (självklart hann vi få båda projektorerna som vi beställt, så i dag ska även den ena återlämnas). Vi måste också packa klart det sista, och köpa blöjbyxor till tygblöjorna (jag håller febrilt på med att hitta en butik med Imse Vimse i rätt storlek - gärna på Södermalm). Jag måste också maila min kontakt i Kodai och påminna dem om att de MÅSTE ta en bil med säkerhetsbälten för att hämta oss, så att inte våra medsläpade bilbarnstolar är förgäves den allra första 3-timmars resan upp för ghaten. (Ghat = den slingrande "norge-väg" som går uppför berget till Kodai)

Våra fina vänner Johan o Brita, som alltid tycks vara på plats när det krävs, kom med hämtsushi och folköl igår kväll, och hade allmänt avslappnande verkan. Nu - åter till arbetet.

Bonus: en gammal bekant från Kodai som nyligen bott där blev alldeles till sig över att vi ska bo i Brewster cottage. Ett av de finaste husen/platserna att bo på i Kodai tyckte hon. Kändes inte fel alls att höra.

Visumet är nästan i hamn!

Nu har jag i alla fall ett löfte om ett visa på måndag. Jag ropar inte helt Hej innan jag har det i min hand. Men i princip ska det vara klart nu. TACK för alla tummar hållda!

tröttsamt

Man blir väldigt väldigt trött av att försöka fixa ett visum när man inte riktigt vet vad de vill ha för att man ska få det. Men nu vet jag en grej till som de vill ha. Och det ska skickas till dem i morgon bitti. Fortsätt hålla alla tummar snälla ni!