Mer visumangest

Idag har vi traffat familjen Lambert pa morgonen och Barnen lekte som tokar och det kandes antligen bra att vara tillbaka! Igar kvall hade jag nagon dipp nar jag ifragasatte om detta verkligen var ratt sak att gora (flytta till Indien alltsa) men jag tror sjalv att det var kvardrojande angest over visumstrulet och att vi snudd pa inte blev inslappta i Indien (alltsa hur daligt forberedda var vi inte - helt sjukt att de faktiskt slappte in oss!) Naja jag har en teori om att vi inte vagade tanka pa mojligheten att inte bli inslappta innan eftersom vi da inte skulle komma in bara for att vi skulle vara sa nervosa. Nu var vi ju kolugna. Mojligheten att inte bli inslappta fanns knappt i vara hjarnor (i alla fall inte nagon medveten del.)

Hursomhaver - vi borjar inse att det faktiskt nog ar lugnt nu nar vi ar inne och att ansokan hade gatt ivag i god tid sa att vi har papper pa att vi ansokt om forlangt visum. Lamberts berattade dock (kanske anda foga lugnande in the long run) att de hade varit utan visum i nagot ar utan problem i Indien. Men det ar ju annorlunda for dem som aldrig lamnar landet.

Lat mig konstatera att arbetsvisum till Indien inte ar nagon lek. Det ar bast att helt enkelt aldrig lamna landet i narheten av att ens visum gar ut.