Sa, vi lyckades ta oss tillbaka till Kodai men det var verkligen pa haret. Nar vi kom till immigration sa ville de inte slappa in oss - inte sa konstigt eftersom vi hade 1 dag kvar pa visumet...
Men turen var med oss an sa lange och de sovande barnen vi hade i slaptag gjorde sitt till. Annars hade vi aldrig fatt komma in. Naja, var reseadministrator har pa skolan (som jag ska ta ett snack med sa smaningom) sager att allt ar i sin ordning och nagot viktigt papper hade kommit sa forhoppsningsvis blir vi val inte utslangda och bannlysta fran Indien som de hotade med vid immigration. Men riktigt lugn ar jag annu inte.
Det var i alla fall harligt att komma hem, till ett nymalt sovrum, renstadat hus, frysen full av blabar och kylen full av kanelinlagda paron. Samt surdegsbrod, yoghurt och en middag bestaende av vadai och iddli. En bukett blommor och en valkomstkylt pa dorren. Mary ar en klippa!
Jag har sovit i 12 timmar men ar fortfarande lite slut. Har i alla fall tagit en promenad runt sjon och imorgon kommer kompisarna Wutrich tillbaka ocksa.
Kanns trots allt bra att vara hemma!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Skönt att höra att ni är hemma igen, har haft koll på bloggen de senaste dagarna :-). Det var så kul att se dig, synd att vi inte hann prata så mycket. Sköt om er!
Hoppsan, Blogger ville inte visa att det var jag som skrev förra inlägget(Lotta H).
Detsamma! Jag var inte heller helt normal nar vi traffades, men det var kul anda!
Tur att ni fick komma hem igen och jag hoppas att allt löser sig alldeles strax.
Glad är jag också att jag hann träffa dig några gånger. :-)
Nej usch! Vilken tuff sits ni hamnade i och vilken jäkla tur att ni kom in i landet. Det var kul att få tillfälle att prata med dig live på planet! Vi hälsar på hos mina svärföräldrar i Bangalore nu, och jag känner plötsligt en stark längtan efter att bo i Indien igen.
Post a Comment