En bra dag på Q84

Det gick bra! Det blev ingen sövning utan något annat som gjorde henne glad och snurrig, och sen i kombination med lustgas så tyckte hon inte att det kändes någonting alls och detta skulle hon kunna tänka sig att göra fler gånger.

Just nu är vi inne för fjärde kuren cytostatika. Hittills går det utmärkt.

Vi har haft en hektisk dag med besök av kompisen C som har samma sjukdom som E och som nu håller på och avslutar en tuff behandling. Det blev mys med pippi och lilla gubben framför barnkanalen.

Sen besök av mammas kompis F, samt mormor och så kom storasyster för att sova över. Däremellan har det hunnits med vanliga inläggningsrutiner, samt en hel del måleri och pyssel, lite spel och annat smått och gott. Och så 3 påsar cyto.

Vi har fått ett rum mot stan, så vi har en fantastisk utsikt utanför fönstret att ligga och titta på.

Om blodprov

E gillar inte när man sticker henne. Gillar inte är kanske lite svagt, med tanke på att 3 vuxna måste hålla fast henne för att sätta nålen. Hon är 3,5 år. Och grymt stark på många sätt. Hursomhelst. Vi står inte ut längre. Inte föräldrarna, inte sjukhuspersonalen och inte kan det vara bra för henne heller. Att hålla fast henne för detta är det absolut jobbigaste vi gör. Och då gör vi ändå en del rätt jobbiga saker just nu. Så nu blir det sövning. Japp, hon ska sövas för att ta ett blodprov. Bisarrt. Men nålen sätts och får sitta kvar inför behandlingen som börjar på tisdag. Se där, en vanlig måndagshändelse i ett cancerliv. Söva din treåring för att ta ett blodprov. Nu är det bara att hoppas att det kanske hjälper henne att komma över det. Det är den långsiktiga tanken. Att försöka minska paniken kring nålsättningen.

För att se det positiva så har läkarna pga detta tagit bort alla rutinmässiga blodprov på henne, nu måste vi bara ta blodprov inför behandling eller om hon har uppenbara symptom på dåliga värden (näsblod, blåmärken, feber, extrem blekhet och dåligt allmäntillstånd). Tack och lov har hon sedan detta infördes, varit pigg som en lärka och trotsat alla ens föreställningar om hur ett barn under cellgiftsbehandling beter sig.

Slutligen - vi tackar så hjärtligt alla som hjälpt oss med insamlingen till barncancerfonden! Nu är målet nått!

avancerad outfit

Det här är ju helt otroligt. Man får se 11 sekunders reklam först för att få titta på Engla o Jolie med dagens outfit. Tajts och tröja. Moahaha.

Eh, jo jag måste ju ha klicka på den där videon för att upptäcka det. Jag erkänner.

Lanvin

Idag hade jag fått för mig att jag skulle göra en hederlig gammal HM samarbetesköning bara för att. Jag skulle köpa lite till en väninna i Indien, och tänkte solglasögonen till mig själv. Och så kände jag för det bara helt enkelt.

Jag och Jessica kom dit vid kanske 7.15 och fick då armband till tredje tiden, 8.35. De öppnade 8.00 och släppte in 30 personer i taget till den avgränsade damkollektionsavdelningen. Mellan varje släpp hängde de ut mer kläder och städade till så det var enkelt att hitta. Det var sjukt mycket personal på plats. Man fick bara ta med sig1 plagg av varje sort under sina 10 minuter och sen gå och prova. I provrummen var det massor av personal som hjälpte en att byta storlek om man behövde. Man bjöds på kaffe, pepparkakor och vatten och någon vitamindryck när man stod i provingskön. Det hela var otroligt välorganiserat och en helt annan känsla än rafsandet under Stella McCartney släppet för 5 år sedan.

Medan vi väntade på 8.35 så kollade vi in herrkollektionen. Solglasögonen fick jag snabbt tag i, och sen upptäckte jag jättefina, supermjuka, enkla herrkoftor i Lanvins herrkollektion. Det blev en grå till mig och en brun till maken.

8.35 fick jag tag i den svarta kjolen med stor knorr på sidan, samt lite klänningar och en kavaj till min vän Judy i Indien. Vi fick vänta länge i provkön men sen kunde vi prova i lugn och ro och jag kom hem med 2 klänningar och kjolen, fast klänningarna ska åka tillbaka till affären. Jag vet faktiskt inte riktigt när jag ska använda dem.

Jag försökte ta lite foton för att försöka återuppliva gamla modebloggartakter, men oj vad jag har legat av mig. Så de bilderna kommer inte att visas här.

längtan

Idag vid frukosten frågade E om när hon skulle få åka till sitt sjukhus igen. Vi har just n vårt längsta uppehåll mellan sjukhusbesöken sedan i augusti, eftersom läkarna har tagit bort de rutinmässiga blodproven på E. Detta pga att de är så vansinnigt jobbiga så att de nu har beslutat sig för att söva henne för att ta blodprov. Och det vill man ju helst inte göra i onödan. Så, så länge hon inte har konstiga blåmärken, blöder näsblod, är likblek med dåligt allmäntillstånd, eller har feber (alla tecken på olika dåliga blodvärden och eller misstänkt blodförgiftnint) så slipper vi blodprov fram till nästa kur om knappt 2 veckor. Det är skönt. Men nu har E alltså börjat sakna sin enda fasta rutin här i världen, sjukhusbesöken.

Hon började till och med berätta vad de gör på sjukhuset. Sticker henne i stickset (som hon kallar port a cathen), ger medicin, sprutor och tar hennes blod. Allt lät önskvärt enligt henne. För detta får man väl egentligen vara djupt tacksam. Hon är en helcool typ helt enkelt.

Jag vet inte vad vi ska göra åt "problemet" dock. Åka en sväng på lekterapin nästa vecka kanske. Eller ta med henne när storasyster V ska göra en retinascanning på onsdag. Fast visst nej, vattkoppshotet ligger ju fortfarande över henne en vecka till. Hon får helt enkelt klara sig utan sjukhusbesök ännu en vecka. Jag tror hon klarar det också.

Saga

Vera har skrivit sin första saga. Hon är 5 och ett halvt år. Så himla coolt!!

Om boende

Igår var vi och hjälpte några nära och kära med renoveringen av deras nyinköpta hus. Det är ett så otroligt fint hus. Gammalt och med mycket jobb att göra, men vackert, med stor gård, väldigt centralt men ändå med grusväg. Men det är inte det som gör det till det perfekta huset. Det som gör det till det perfekta huset är att det har två separata lägenheter och de delar huset med goda vänner.

Det har varit vår dröm i säkert 10 år, att dela ett hus med 1 eller 2 andra familjer. Ha en gemensam gård, ha närheten och det praktiska med att kunna hjälpas åt med barnhämtning och skjutsande och alltid nära till kompisar. Dela på arbetet med trädgården och vissa kostnader, men ändå kunna bestämma själv. Det är det ideala boendet.

Det gläder mig att de nu visar att den här drömmen faktiskt är uppnåelig!

Snö!

Det är ganska mycket snö här i Norrland där vi befinner oss på extra insatt Novemberlov.(eftersom vi inte vågade åka upp när det egentliga Novemberlovet var pga för tätt inpå cytostatikabehandling).

Barnen mycket förtjusta. Det leks i snön och halkas på de isiga gångarna och det känns bra att de nu har ett förhållande till snö. Man får nog säga att E inte mindes snö, annat än som något avlängset vitt på bergstoppar i Himalaya.

Jag är också förtjust.

Imorgon ska "vi" åka pulka och inviga de nya stjärtlapparna. Vi ska också gå på teatern på fina biblioteket. Och så ska vi äta middag hos kusinerna.

Tänk att livet kan vara så bra fast det är så dåligt!

E samlar

E, har startat en insamling till barncancerfonden i sitt namn. Det är en behjärtansvärd organisation för oss just nu.

Så, alla som vill hjälpa barn med cancer och stötta forskningen, gå in här och skänk en slant vetja!

citron

Nu bakar jag en citronkladdkaka till morgondagens stora begivenhet, det första mötet i den nystartade bokklubben! Tjoho vad skoj det ska bli. Tyvärr har jag inte läst ut boken, men hallå, den handlar om hur författaren förbereder sig för ett specifikt maratonlopp!! Han skriver fantastiskt bra, men det räcker inte när man är mindre än måttligt intresserad av löpning tycker jag (och håller därmed inte riktigt med johanna l på bokhora). Ska bli roligt att höra vad de andra tycker.

Massage

Lilla E har fått något slags utslag på magen, små prickar som kliar och verkar torra. En teori är att hon blivit uttorkad av all remove som vi använder oss av för att ta bort plåstren över port a cathen*. Jag är otroligt tacksam över att det finns produkter som löser upp plåster så att barn som ändå får utstå så mycket, får det lite lättare när man ska dra av plåster. Det kan verka som en liten grej, men spar oss många tårar. Men som sagt, den torkar ut en del verkar det som.

Så nu har vi en ny morgon och kvällsrutin, massage av mage och bröst med feta krämer. Det verkar hjälpa, och är riktigt mysigt. Det får mig att tänka på min vän K i Indien som varje morgon masserar sina 4 barn med olja framför brasan. A little piece of home.

*En port a cath är en liten dosa som sitter inopererad under Es hud på bröstet, i vilken nålar för medicinering och blodprov sätts.

Det finns ju en hel värld därute! Tänk på det!

Nio till fem är en sån där blogg som jag läser lite nu och då, när andan faller på. Först nu till exempel, läste jag att hon har flyttat till New York. Och det verkar som hon har flyttat på riktigt, sagt upp lägenheten, sålt grejer, fått treårigt visum, och ja, lämnat Sverige. Precis så där som vi gjorde för två och ett halvt år sedan. Det som vi inte har ångrat en endaste sekund.

Jag älskar Stockholm. Och jag älskar Sverige. Och min familj. Och mina vänner. Det är inte det. Men det var ändå inte här vi hade tänkt vara just nu. Det är inte här vårt liv är just nu. Mitt hjärta är kvar i Indien, och jag hoppas att vi kan flytta tillbaka tillräckligt snart och tillräckligt länge för att kunna hämta hem det.

Men så läser jag om Sandra som har flyttat till New York. Och om Johanna, Daniel och Tage som har flyttat till Berlin. Och så tänker jag att det vill nog jag också göra. När tiden är inne tror jag det blir så. New York och Berlin står på listan över städer jag vill ha mitt hem i.

Det finns ju en hel värld därute, tänk på det!

Lanvin för HM

Jag känner att jag måste få åtminstone prova den här klänningen. Den är min dröm. Därför tänker jag köa när Lanvin för HM släpps den 23 november. Så att jag kan släppa drömmen. Och skulle den sitta alldeles, alldeles perfekt så ska jag ju faktiskt på bröllop snart. Och på det bröllopet får man alldeles säkert bära hur mycket svart man vill.

Om en poster

För några veckor sedan fanns det bland annat i tunnelbanan en reklamposter för Alvedon som har kommit i något nytt paket. Alvedonaket visades tillsammans med en liten gullig hund i en rosa väska. O vad min treåring älskade den där hunden. Hon gjorde allt för att få gå ner i tunnelbanan och titta på den. Till slut lovade vi att undersöka möjligheten att få tag på den där hundbilden. (Det dög såklart inte med vilken hund som helst.) Vi frågade på apoteken och försökte leta på webben men kunde inte hitta bilden. Till slut skickade min mor ett mail till företaget som tillverkar tabletten och frågade om det var möjligt att få tag på bilden någonstans.

I förra veckan kom ett svar. "Postern är för stor, vi håller på att ta fram den i ett annat format för att skicka den." Visserligen är det väl med dagens teknik ingen större svårighet, men ändå, att ett superstort företag skulle bry sig om att göra en specialposter till våran tjej, reklam eller ej. Det tycker jag var schysst! Idag kom det 3 stycken i posten, och vi har en mycket lycklig treåring (som i skrivande stund leker hund).

Tack GSK!

En lista

Nejmen har jag fått någon slags bloggrevival? Jag kör en utmaning, utmanar mig själv alltså, hittad hos Linda K.

4 TV program jag ser:

Man får räkna TV serier fast man ser dem på box va? Annars blir det ingenting är jag rädd.

1. 24, sista säsongen ska ses nästa vecka. Pepp!
2. Dexter, säsong 4 ska införskaffas efter 24 är avklarad
3. True Blood, hoppas verkligen att säsong 3 är bättre 2:an...
4. sen hade jag visst inga fler aktiva...

4 saker jag har gjort idag:

1. Hjälpt fd kollega med hennes nystartade intranät
2. kokat varm choklad med vispgrädde till barnen
3. gjort upp en eld i spisen
4. förundrats över den fantastiska morgonutsikten utanför fönstret

4 saker jag längtar efter

1. Friska barn
2. Kodai - eller Indien rent generellt
3. Mitt hem
4. Mary, Maura och Beth (etc får jag nog lägga till...)

4 saker på önskelistan

1. Friska barn
2. Friska barn
3. Friska barn
4. ... och kanske ett par varma och snygga skor? Sorelkängor?

4 saker jag avskyr

1. Cancer och anda löjliga sjukdomar
2. Orättvisor
3. äsch, det finns inte så mkt jag avskyr egentligen tror jag.

Novemberlov

Nu är det novemberlov för V och vi hade egentligen tänkt åka norrut till makens släkt. Men efter förra behandlingen av E så blev hon sjuk och vi fick läggas in akut. Så vi tyckte plötsligt inte att det kändes helt hundra att lämna närheten till ALB. Så vi åkte till landet i Stockholms skärgård i stället. Det är inte fel det heller. Vi eldar stora grenar, krattar löv och idag åt vi pinnbröd och korv till lunch som vi grillade på den stora elda grenar elden. Mysigt värre får man säga.

Det är becksvart ute. Man ser inte ett enda ljus så långt ögat når. Förutom grenelden som glimmar lite svagt fortfarande i gläntan inne i skogen.

Vi eldar i spisen, bakar citronkladdkaka, maken pluggar och vi andra dansar till James och Karin. Exakt så där mysigt som man vill att ett novemberlov ska vara. I alla fall tills på onsdag. Då åker vi in till stan och på torsdag har vi utlovat förmiddagen på lekterapin på ALB. Säkert lugnare än rum för barn i alla fall ;).