veligt

Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med den här bloggen nu när vi inte är i Indien längre. Kanske får den vila tills vi åker tillbaka. Den har ju ient varit så aktiv ändå på länge. Samtidigt har jag nu ett behov av att skriva, men det kanske jag får göra någon annanstans. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra. Men det blir nog någon råd.

Dodsfall och begravning

Igar dog Glorias man. Gloria ar ayahn i biblioteket. Hon ar varldens raraste, och arbetar och sliter 6 dagar i veckan (precis som alla ayor). Hennes man har varit sjuk en langre tid och har akt in och ut pa sjukhuset. Det betyder att hon nu har en stor skuld att betala. Bortsett fran kostnaden for begravningen. Att vara anka i Indien ar sannerligen ingen lek. Forutom skulderna sa ska hon fran och med att begravningen ar over i eftermiddag, inte kla sig vackert och farggrannt, inte smycka sig och sitt hus med blommor, hon ska helt enkelt visa varlden att hon ar en sorjande anka. Resten av livet. Vissa indiska traditioner har jag mycket lite till overs for. Nu har jag precis varit hemma hos henne och lagt en blomstergirlang pa hennes dode makes kropp (i en glaslada) och deltagit i bon och sang. Om jag forstar hur det funkar sa ska jag ga pa begravningen om 2 timmar ocksa.

Update: Akte till begravningen, men eftersom det bara var man dar, sa kande jag mig lite off och akte tillbaka. Nagra har tror att hon hade forsakring for sjukhusrakningarna. Hoppas detta ar sant!! Begravningskostnaderna pagar det en insamling till, sa det ska nog losa sig hyfsat for henne rent ekonomiskt i alla fall. Fast hon ar ju en fattig kvinna. Liksom manga har.

ujujuj

Plötsligt slog det mig att nu närvi har haft kalaset så blir det hardcore-packning i morgon. Hemmet kommer alltså att demonteras ordentligt nu. På torsdag kommer de som ska forsla över vår båtlast och hämtar allt som ska skickas. Nu ska alltså barnens tripp trapp stolar och favoritleksaker (stora) packas. Nu går det inte att låtsas att det här är på skoj längre. Det är på riktigt. Wow. I natt blir förmodligen den sista natt som barnen sover i den här lägenheten. Hur förklarar man det för en 3-åring? Just nu är hon med kusinen i Axelsberg, och mormor och morfar. Jag måste hämta dem nu tror jag.

Nu har vi firat klart

Igår hade vi en På återseende - nu flyttar vi till Indien - fest. Vi var ute på gården eftersom det var så varmt och skönt, och vi gick inte in förrän efter midnatt.

Det var roligt och nu är vi trötta! Vilka fina vänner, och vilken fin familj vi har!

Vi åt trattkantarellsoppa och Erik hade bakat folklevain till. Det blev mumsigt, men lite för lite. Jag hade räknat lite dåligt. Nåja, det funkade i alla fall.

Hej då KIB!

Jag kommer att sakna er djupt!