Sa mycket att beratta, sa lite tid. Idag ar det lordag och det ar mycket att forbereda infor elevernas anstormning under helgen och nasta vecka, sa darfor jobbar jag lite i dag. Men jag tycker att jag kan unna mig att blogga lite harifran i alla fall. Det ska finnas ett internetuttag i huset med redan existerande uppkoppling, men vi har inte hittat det (vi har inte letat sa fantastiskt mycket heller om jag ska vara arlig).
Sedan igar har vi i alla fall en heltidsanstalld ayah/hemhjalp som jobbar hos oss. Hon jobbar 6 dagar i veckan 8.30-17. Det kanns helt bisarrt faktiskt. Men otroligt skont. Hur det kom sig att vi anstallde just henne, Mary heter hon, ar en lang och lite jobbig historia, men nu ar det i alla fall sa. Vi har sagt att vi testar i en manad och ser om det funkar bra mellan oss (ffa erik och henne eftersom jag knappt ar hemma nar hon jobbar). Hon har jobbat i vart hus i 10 ar sa hon kanner till allt dar, vilket ar en fordel. Sarskilt nu nar vi ar ratt sa omtumlade och trotta fortfarande. De sager att det tar 3 veckor innan man har vant sig vid hojden (2200 m o h), men jag och erik kanner mest av det vid fysisk anstrangning. Da marker man att det gar lite tyngre att andas.
Hursomhelst, Mary fixar och trixar i vart hus och det kanns genast lite lattare med allt vi maste fixa eftersom vi inte behover stada, diska, tvatta, stryka, laga mat, handla pa olika stallen etc..) Hon ar ocksa driftig nog att hanga upp gamla tavlor hon har hittat i husets forrad, samt moblera om. Vi har sagt att hon far gora sa mycket sant som hon vill. Nar vi ar redo for att inreda och fixa (samt hinner aka ner till Madurai 3 timmars bilvag bort) sa kommer vi saklart att gora det. Tills dess ar det otroligt skont att lata henne gora vad hon vill.
