Helg

Helgen har varit/ar harlig. Solen skiner och manga har atervant till Kodai infor skolstarten.

Igar vid 15-tiden kom Hanna o Rudy o fragade om de fick sova over. Det ar sa harligt att leva sa att man har vanner som kan komma forbi spontant och fraga om hela familjen far sova over samma kvall. Och att man sjalv bara tycker att det ar en bra ide, mycket kravlost och avslappnat.

Vi utokade thaicurryn lite och at den tidigt sen gick vi ut och anvande var grillplats for andra gangen. Det grillades pinnbrod sa det stod harliga till och vi hittade en vandrande pinne som barnen fangade och satte i en burk (fast i dag slappte vi ut den igen). Maura, Will o Iddly kom forbi en svang innan de gick vidare till Lamberts.

Rudy fixade var router sa vi har, typ, tradlost internet hemma nu. Mycket mysigt var det.

I morse foljde V o E med W-familjen hem medans jag o E diskade, dushade o fixade innan vi gick dit och drack kaffe innan vi gick till Astoria och at lunch. Dosai, paneer och naan.

Sen vagrade E att somna men nu nar E o jag forsokt i 45 minuter var sa har hon precis somnat. V o jag har lagat hummos till kvallens middag. det blir wraps med chapati fran Tava's. Imorgon borjar jag jobba igen pa riktigt.

Det galler att borja i tid

Jo ifall nagon ar intresserad sa har jag julledigt fran 29 november till 5 januari. Men troligtvis kommer jag att jobba nagon dag in i december i alla fall. Auroville, Kovalam och Kodai kanns relativt spikat. Mojligen en Varkalasvang ocksa.

Fina sommaren 1

Den har sommaren har innehallit nagra ordentliga hojdpunkter. Den senaste var namngivningsfesten for min brorson som holls i solskenet pa landet. Vackrare ceremoni ar svart att tanka sig. Finast var nar de nyblivna foraldrarna sjong Thåströms - Stjärna Som Är Din. Inte ett oga var torrt. I Thåström version har.

Du jag vet en hemlighet
Det finns en stjärna man får ta ner
Det finns en stjärna som är din
Och vill du veta en sak till
När skeppen lägger ut från land
Och du ska långt långt bort nånstans
Ta den alltid med i din hand
Ta den alltid med överallt
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet

Vad jag önskar att du får
Allt det där som du vill åt
Jag önskar seglen tar dig med
Till en oupptäckt planet
Ingenting av det här
Ingenting av det där
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet

Följ med fjärilar och fåglar som du ser
Kasta allting som du inte vill ha med
När vägen går isär och floden blir ett hav
Låt din stjärna visa vilken väg du ska
Det bästa som jag vet

Mer visumangest

Idag har vi traffat familjen Lambert pa morgonen och Barnen lekte som tokar och det kandes antligen bra att vara tillbaka! Igar kvall hade jag nagon dipp nar jag ifragasatte om detta verkligen var ratt sak att gora (flytta till Indien alltsa) men jag tror sjalv att det var kvardrojande angest over visumstrulet och att vi snudd pa inte blev inslappta i Indien (alltsa hur daligt forberedda var vi inte - helt sjukt att de faktiskt slappte in oss!) Naja jag har en teori om att vi inte vagade tanka pa mojligheten att inte bli inslappta innan eftersom vi da inte skulle komma in bara for att vi skulle vara sa nervosa. Nu var vi ju kolugna. Mojligheten att inte bli inslappta fanns knappt i vara hjarnor (i alla fall inte nagon medveten del.)

Hursomhaver - vi borjar inse att det faktiskt nog ar lugnt nu nar vi ar inne och att ansokan hade gatt ivag i god tid sa att vi har papper pa att vi ansokt om forlangt visum. Lamberts berattade dock (kanske anda foga lugnande in the long run) att de hade varit utan visum i nagot ar utan problem i Indien. Men det ar ju annorlunda for dem som aldrig lamnar landet.

Lat mig konstatera att arbetsvisum till Indien inte ar nagon lek. Det ar bast att helt enkelt aldrig lamna landet i narheten av att ens visum gar ut.

English?

Intressant observation. V 4 ar pratar ju flytande engelska enligt hennes foraldrars utsago. Och otaliga har varit de vanner och slaktingar i Sverige som har forsokt fa hora ett prov pa dessa kunskaper - till ingen vits. Knappt ord pa engelska har V sagt under hela Sverige vistelsen forutom nagra ord till ett engelsktalande barn pa flygfyren och nagon sang. Jag antar att hon inte forstar vad det sulle vara bra for, i Sverige kan ju alla svenska. Eller sa tycker hon att hon inte har lust att visa upp nagon kunskap.

Hursom haver. Redan pa planet tillbaka insag hon att nu var det nog mer gangbart med engelska och borjade tilltala sina foraldrar med nagon engelsk mening har och dar, for att sla over till flytande engelska igen sa fort hon traffade Mary. De ar forunderliga de dar barna.

Tillbaka i Kodai!

Sa, vi lyckades ta oss tillbaka till Kodai men det var verkligen pa haret. Nar vi kom till immigration sa ville de inte slappa in oss - inte sa konstigt eftersom vi hade 1 dag kvar pa visumet...

Men turen var med oss an sa lange och de sovande barnen vi hade i slaptag gjorde sitt till. Annars hade vi aldrig fatt komma in. Naja, var reseadministrator har pa skolan (som jag ska ta ett snack med sa smaningom) sager att allt ar i sin ordning och nagot viktigt papper hade kommit sa forhoppsningsvis blir vi val inte utslangda och bannlysta fran Indien som de hotade med vid immigration. Men riktigt lugn ar jag annu inte.

Det var i alla fall harligt att komma hem, till ett nymalt sovrum, renstadat hus, frysen full av blabar och kylen full av kanelinlagda paron. Samt surdegsbrod, yoghurt och en middag bestaende av vadai och iddli. En bukett blommor och en valkomstkylt pa dorren. Mary ar en klippa!

Jag har sovit i 12 timmar men ar fortfarande lite slut. Har i alla fall tagit en promenad runt sjon och imorgon kommer kompisarna Wutrich tillbaka ocksa.

Kanns trots allt bra att vara hemma!

Status

Hejsvejs, nu ar vi i Stockholm o forbereder brollop for fulla muggar! Vi traffar ocksa vanner sa mycket det gar. Men vi uppdaterar inte bloggar, daremot facebook.