Döttrar och ekonomi

Vi har ju 2 högt älskade döttrar, och dessa döttrar är också ofta en påminnelse om hur bra vi har det. Bara döttrar och inga söner är inte sällan en katastrof för familjer här. Det jobbiga systemet med Dowry lever i allra högsta grad, trots att det varit förbjudet i 47 år, och att gifta bort en dotter kan i runda slängar kosta en 5-6 lakhs. (1 lakh = 100 000 Rs = 15 000:-). Nu vet jag inte hur mycket Manu tjänar per år, men vi betalar honom 300 Rs om dagen. Han har 2 döttrar.

Det går framåt...

Det här fina trädet från Marimekko har vi haft som gardin i Sverige, men här passade det inte riktigt, så vi beställde en träram som maken spände upp det på. Det blev mycket fint! Egentligen ska trädet nu få hänga i det ena badrummet, på den här väggen i lek/gästrum ska den fina pandan hänga så smånigom. Och till lekhuset ska vi beställa en quiltad matta i någon fin färg. Ja, så ska inte sladdarna hänga sådär heller då, och väggen ska målas, och färgen kanske ska bort från bokhyllan, och så ska det in en stor och varm matta osv osv...

Men igår och i morse hade vi en allt-i-allo-kille här, Manu, som byggde en säng till det här rummet. Han kommer nästa helg också och bygger bänkar med inbyggda skohyllor till glasverandan. Total kostnad, 600:-, material inräknat.

Takfönster

Vi har väldigt indiska, men praktiska takfönster. Innertaket är veckad hårdplast, målat vitt förutom på de ställen där fönstrena är. Utanpå ligger tegelpannor, med glas i!

Uschlig teknik

Ingenting vill riktigt funka med våra datorer ikväll. Men jag fick till slut upp lite bilder från telefonkameran på Flickr. Ett gäng med bilder från dekorationerna till Independence day bland annat.

Oh the irony...

De senaste veckorna har det slagit mig - att här bor jag på en plats där höstkläder är mer eller mindre användbara typ 10 ånader om året. Och här sitter jag utan möjlighet att någonsin vara i Sverige när de säljs i affärerna. Förvisso har jag inte heller råd att köpa kläder från Sverige i någon större utsträckning - men Oh the irony. Höstkläderna om är de allra allra bästa... Suck.

Om rakningar

Jo men nu har jag i alla fall lyckats betala nagra rakningar! Aven om jag holl pa att bli smatokig pa kuppen. Det gar inte att betala rakningar och vara lite trott har. Ungefar sadana har brev ska man skriva.

Till: Ekonomi ansvarige (sjalvklart kommer hon dock aldrig att se detta brev)
Fran: Anna Kagedal, bibliotekschef
Amne: Betala en rakning

Kan ni vara sa snalla och betala den har fasthaftade rakningen med det har numret till det har foretagen och den har summan. Dra pengarna fran det har kontot.

Tack sa mycket.

Anna Kagedal, biblitoekschef.

Sen skriver jag ut dem och skriver pa pappret. Ger alltihop till mina anstallda. De kollar att jag har gjort ratt, tar en kopia, for in brevet i registret och skickar var ayah med det hela till ekonomikontoret ungefar 30 meter bort.

Detta ar den enkla varianten.

Ofta gar det till sahar, ungefar som ovan, fast i stallet: Kan ni vara sa snalla och be banken om en check som jag sen kan skicka till foretaget. Skicka sedan checken till mig sa kan jag skicka den till foretaget. Samma procedur som ovan och ungefar en vecka senare sa far jag checken, skriver ett brev till foretaget, skriver ut och skriver under, samt ger till mina anstallda som tar kopior pa det hela, skickar brev plus check, ger kopian till mig som lagger det i en mapp "arkiveras" och sen nagra dagar senare sa kommer nagon och arkiverar det hela at mig. Nar checken har natt foretaget sa skickar de ett kvitto, som ocksa arkiveras.

Alla som nagon gang har traffat mig i verkliga livet torde veta att det i princip ar en omoljlighet for mig att halla reda pa ett papper langre an 5 minuter.

Nu borjar det bli svamligt.

Jag har bestallt en massa grejer och betalat med kreditkort. Jag har annu inte kommit dit attt kreditkortsrakningarna ska betalas. Jag fasar for detta. Jag har sakerligen tappat bort nagot papper innan dess.

Det gar sakert till pa nagot kranglig satt med mycket papper i Sverige ocksa. Men dar slipper jag gora det.

Om boksignering, oproduktivitet och personalkonsert

Nu har jag varit i en timme pa jobbet, och det kanns som att jag inte kommer att fa nagot gjort idag. Klockan 16.45 kommer en av lararna pa skolan (som for ovrigt var larare har aven nar jag gick har for 17 ar sedan) att ha en signering av sin nya bok Trees in India. Jag ska kopa ett exemplar till min kare make.

Ikvall ar det konsert med personalen pa skolan. For nagra veckor sedan kom det upp ett litet anslag dar man skulle skriva upp sig om man ville framfora nagot musikstycke pa personalkonserten. Jag blev alldeles full i skratt, eftersom jag bara kunde forestalla mig uppslutningen pa en svensk arbetsplats.... Naval, det har ar inte Sverige. Pa anslaget stod aven att inget stycke fick vara langre an 10 minuter langt. Listan blev full. Vi har inte bestamt om nagon av oss vuxna ska ga pa konserten eller inte. Det vore lite roligt faktiskt, men samtidigt sa ska jag vara "forklade" i morgon kvall pa filmvisningen for studenterna, sa vi kanske stannar hemma och tar det lugnt i stallet.