I morse vid halv fem vaknade jag av ett mystiskt ljud. Mina vana trogen blev jag först livrädd och rusade sedan upp för att titta vad det var. Jag gick in i V:s (3 år) sovrum och där låg hon på mage på golvet och försökte få fram sin nedtappade napp med en sopkvast. Jag var halvblind utan glasögon och såg ingen napp, så jag gick och hämtade en ny i stället. Hon somnade om och allt var frid och fröjd. Jag gick och la mig, mycket stolt och nöjd över att ha en så företagsam dotter. Hon hade gått ut i köket och hämtat en sop och lagt sig på golvet för att få fram den. Det hade jag aldrig gjort när jag var 3 år. Men vad gör hon inte för sin napp.
4 comments:
Wow, så företagsamt! Jag betvivlar att jag hade gjort detsamma trots att jag var en napp-junkie när jag var liten. Jag körde med två, en i munnen och en som jag gosade med på näsan.
åsa - jag var också nappjunkie - men jag hade aldrig gjort så ;). hihi - näsan?
Jag vet, näsan. När sen lillebror Ola föddes fick han lida för min näsgrej. Ganska ofta kända jag att min näsa bara måste borra sig ner i hans mage. Nu har jag inga näsgrejer för mig längre.
mmmmm jag ska nog hålla koll på dig - när man minst anar det dyker näsan upp.....
Post a Comment