Book post

BOOK POST star det med stora bokstaver pa en mangd av de kuvert som trillar in i min (eller biblitokets) brevlada. Jag trodde att jag hade forstatt vad det betydde - men det visade sig vara nagot helt annat. Det ar ett indiskt pafund for att benamna post som man skickar som inte har klistrats (eller haftats for den delen) ihop, utan dar kuvertflarpen bara ar invikt. Om man bara viker in fliken sa far man betala lagre porto!

Jojo, har ska det akas till paradisoar

Snart ar det field trip vecka har pa skolan, men som jag minns det sa fanns varken Maldiverna eller Andaman oarna som alternativ nar jag var har. Jag har for mig att vi typ akte till Mysore. (Vilket i o f s var intressant - men inte riktigt samma sak va?)

Välkommen Toby!

Något ska man ju ha på väggarna.

Vi har väldigt stora väggar, och det är bra för vi har också rätt stora tyger som vi spänner upp på ramar som vi har beställt i en pytteliten ramaffär, som mest var som en liten hydda nästan. Det blir mycket fint med våra favorittyger från Marimekko. Bottna ska vi ha i sovrummet, och träden i det ena badrummet. Känns som hemma!

Handmålad och allt!

Det känns härligt att ha en handmålad skylt på sin kontorsdörr! Med bokstaven Å och allt!

Notera hur fint min Marc Jacobs väska passar in. ;) Det är inte klokt vad långt borta modebloggandet känns....

Hafta, hafta hela dan!

Jag borde nog andra min label till "saker som inte hade hant i Sverige". Naja det far bli en annan gang. Jag fick just ett brev fran ett foretag som saljer kopiatorer, eftersom jag ska forsoka skaffa en ny (men det blir nog inte forran nasta ar eftersom detta tydligen inte fanns med i budgeten). Hursomhelst, de olika forslagen var lagda i ett kuvert, ihopklistrat och sedan noggrannt ihophaftat, TILLSAMMANS med papprena som lag i. Lite halvsvart att oppna pa nagot vidare bra satt. Men, men. Det har ar ju landet dar man far sina hundralappar i prydligt ihophaftade buntar om man gar och hamtar ut dem pa banken. Sen kan man inte anvanda dem om de ar for trasiga. Jag har anda alltid gillat det dar lite ologiska med indien (eller ibland mycket ologiska). Men samtidigt sa kanns det ratt skont att det numera finns dygnet runt oppna ATM(bankomater) nastan overallt. I alla fall nar man ska bo har en langre tid.

Frukost

Jag är så glad över ECO-NUT som är en liten affär som säljer en del ekologiska varor, men framförallt så säljer de riktigt got grovt surdegsbröd, som vi redan är storkonsumenter av. Till frukost äter jag sånt bröd, rostat i stekpanna, med avocado i stället för smör, sivad tomat och gurka samt lite salt. Mums för både mage och gom. Vi äter också yoghurt med corn flakes, pumpafrön och banan. Bilder finns i mat-setet på Flickr.

men man lar sig ju av dem va?

Tjoho, det verkar som att jag har gjort nagra av mina forsta misstag har pa jobbet. I och for sig tycker jag inte sjalv att de ar sa vansinnig allvarliga, men anda.

1. Jag har bestallt bocker at elever som kommit in och bett om det, utan att be om en underskrift fran deras dorm-foralder.
2. Jag laddade ner en skrift fran USA idag, som formodligen skulle ha blivit betydligt billigare att bestalla lokalt fran nagon indisk bok-supplier.

ISBN blir ju langre

Jag undrar vad mitt nya jobb skulle saga om de fick vata att jag precis nu kollade upp vad det betyder att sa manga bocker har 2 ISBN nufortiden. (Ett ISBN 13 och ett ISBN 10). OCh jag ska vara bibliotekarie.... Naja, nu vet jag. Har kan ni som inte vet kolla upp.

Till Ester på dopdagen

Saker ...

... på båten som jag längtar efter:

• Barnens (särskilt Ellens) stokke-stolar
• braständarkuberna - hallå detär hur svårt som helst att göra upp eld med fuktig ved.
• mitt duntäcke
• de 1700 värmeljusen
• rödvinet

... som jag önskar att vi hade tagit med på båt eller flyg:

• elektrisk värmefilt att värma sängarna med
• ett par schyssta promenadskor typ Clarks wallabees eller liknande
• fler underställ
• vitt enkelt porslin från typ IKEA
• risvinäger - vi glömde köpa det helt enkelt

...som nog var onödiga att ta med för att det finns bra o tillgängligt här:

• barnolja
• solskyddskräm
• säkert nåt mer som vi upptäcker så småningom
  
  

MYP, IP och lite ledigt...

Idag har jag varit pa en heldagsintroduktion till MYP, som ar det program som kors har for barn i klass 6-10, och som ar nagot slags forberedande program till IB diplomat. Det var valdigt intressant och gav en fantastisk inblick i hur skolan fungerar. Jag fick tusen ideer om vad jag skulle vilja pyssla med framover. Forst maste jag nog ordna upp en del grejer har i bibblan, sa att jag far nagon tid over.

Lararna verkar ha mycket jobb dock. Jag tror faktiskt att jag hade 'tur' som lyckades tjata till mig 10 veckors semester, precis som lararna har. All annan personal har "bara" 8 veckors semester. Men jag tror att man behover det - det ar valdigt intensivt under terminerna. Nu har jag skrivit upp mig pa mina 3 obligatoriska helgkvallsaktiviteter. Jag ska overvaka ett disco, 1 skolpjas och en aktivitet som tydligen kan bli lite vad som helst. Jag har lagt mina helgkvallar i september-oktober sa att jag inte maste agna tid at det nar vara gaster borjar ramla in i november.

All in all - jag tror det har blir kul!

Födelsedagskalas

Imorgon ska vi på födelsedagskalas hos grannflickan Esmie som fyller 2 år. Hon gillar böcker. Det återstår att se om vi lyckas hitta någon present!

De lär sig snabbt!

Vera kan nu räkna till 10 på engelska!

Bilder

Nu har jag äntligen fått upp lite bilder på Flickr. En del bilder (läs: bilder där man kan se barnens ansikten tydligt) kan man bara se om man har ett Flickr-konto och är kompis med mig. Så ni som vill se mycket bilder på barnen får allt lov att skaffa er ett Flickr-konto. Just nu är det mest bilder från resan.

Kyla, kyla hela dan!

Enligt ryktet (eller tja enligt telefonsamtal med maken) sa har vi nu ett kylskap! Tjoho! Nu ska har kylas. Det ar i alla fall ett 230 liter stort kylskap fran samsung med steel finish och double doors (som ska betyda att frysen har en separat dorr - yey!).

Update: Nu med bild!

Hamta te

Det har far bli forsta inlagget i serien "saker man inte hade gjort i Sverige"

Nyss bad biblioteksassistenterna mig att ringa till den ansvarige for maten och be honom att tillata Glory, var ayah i biblioteket, att hamta te till dem pa morgonen. Tydligen hade de stoppat henne i morse nar hon forsokte. I vanliga fall gar alla pa raster, men just nu ar det den mest hektiska veckan av alla i biblioteket sa de hinner inte. Matansvarige gav tack och lov sitt tillstand. Annars hade jag saklart gatt och hamtat teet.

Ps. Jag fixar mitt eget kaffe pa jobbet ocksa. Det ar bast for alla parter.

Äh varför inte!

Det här kuddfodralet som man kan vinna, tror jag skulle passa finfint i vår kommane soffa under vårt svarta marimekkotyg med fina blommor på.

Chaini Khaini

Förhoppningsvis betyder detta att Eriks lycka är gjord.

Vera sover i vagnen. Bakom henne ser ni den övre ingången till vårt "compound".
Denna bild är tagen från samma plats som den ovan, fast nu tittar jag neråt. Ni ser Erik komma där nere, han står nära vårt hus.
Och här ser ni vårt hus, fångat från samma håll. Längst till vänster skymtar garagedörren, sen kommer våra "back-rooms", man skymtar den taktäckta gången in till köksingången på vårt hus. Framför det större fönstret på denna kortsida står en fantastisk blomsterlönn som inte syns så bra här.

FÖRSTA KVÄLLEN

Väldigt snart efter att vi hade klivit in genom dörrarna och häpet det betydligt större huset än vi hade förväntat oss, så klev vår granne Graham in genom dörren. Han och hans fru Karen och deras 3 barn är vår värdfamilj här. Han bjöd in oss på middag efter att vi hade packat upp lite grann så att vi skulle komma i säng snabbt efteråt. Vi gick över dit och åt god pasta med tomatsås. Men ganska snart var vi redo att gå hem och sova.

RESAN del 2.

Det hade regnat när vi klev av planet och in i en väntande buss som tog oss till gaten. En man från flygbolaget hjälpte oss med vårt handbagage och så fort vi hade kommit igenom passkontrollen (vi fick gå i businessclasskön så det gick väldigt fort – återigen en positiv särbehandling tack vare barnen) hade vi en liten stab på 3 personer som hjälpte oss med allt. Våra resväskor kom snabbt, men vare sig ryggsäcken eller barnvagnen eller bilbarnstolarna syntes till. När allt baggage kommit ut var vi lite oroliga. Framför allt bilstolarna ville vi inte åka utan. Men det visade sig att det stod undanplockade på andra sidan, så vi kunde andas ut. Det var bara den stora ryggsäcken som saknades så vi fick fylla i en saknad-anmälan och lite tullpapper så att de skulle kunna skicka oss väskan när den hade kommit fram. När vi kom ut så tittade vi oroligt efter en skylt med vårt namn på och jajemän, bland horden av väntande människor så fanns en man med en lapp ”Mrs Anna Kagedahl”. Puh! Jag hade verkligen inte velat fixa en egen taxi och hotell där och då. Klockan hade hunnit bli över 2 på morgonen lokal tid. Men för oss som var på svensk tid så var det helt ok, eftersom klockan bara var 22.30 för oss. VI hade dock ingen växel, bara de 1000 rupisedlar som vi hade växlat till oss i Stockholm, så vi gav våran stab en sådan att dela på. Det är typ 140 kronor. Hotellmannen tyckte vi var galna. Men lite svinn får man räkna med i början. Hotellet låg bara några minuters bilväg bort, så det gick bra. När vi kom fram så var vi alla väldigt svettiga så innan vi gick och lade oss tog vi en gemensam dusch. Aldrig har man väl sett gladare barn hälla vatten över sig med en kanna klockan 3 på morgonen i Chennai. Vi sov gott under fläkten, med A/C:n surrandes.

Vi vaknade precis i lagom tid för att hinna äta frukost. Erik och jag högg glatt in på vadai, idly och dosa, medan barnen tuggade försiktigt på toast. Sen åkte vi tillbaka till flygplatsen tillsammans med Sophie, en fransk pianolärarinna som liksom vi skulle till Kodaikanal International School på ett 3-årigt kontrakt. Planet till Madurai gick 12.45 men var lite försenat. När vi skulle passera säkerhetskontrollen med våra alldeles för många och tunga handbagage så hävdade säkerhetspersonalen att vi hade 3 stora saxar i väskorna som vi inte fick ta med på planet. Vi blev förvånade eftersom vi redan hade passerat säkerhetskontroller i både Stockholm och Bryssel. Men till slut gick de med på att släppa på oss ändå, med saxarna kvar, om vi lovade att inte öppna den väska där de hävdade att saxarna fanns. Även denna resa sov barnen nonstop, men den var också bara 50 minuter lång. En timme försenade landade vi i Madurai strax före 14. Väl där så stod ingen och väntade, men eftersom vi visste att pianolärarinnan Sophie skulle komma in strax efter så tog vi det med ro. Vera drack en juice och fick en starkt rosa bakelse som hon slickade av toppingen på. Jag undrade svagt om det var riktigt smart med tanke på den nya bakteriefloran, men det verkade gå vägen.

När nästa flight kom in så dök plötsligt ”vår” taxichaufför upp med en ny skylt och vi kunde packa in oss i bilden för resan upp mot Kodai. Tack och lov fanns det säkerhetsbälten till bilbarnstolarna, till Erik och chauffören i framsätet, men jag fick sitta i baksätet utan bälte. Men det fick gå ändå. Resan till Kodai från Madurai är 1.5 timmar på slätten och 1.5 rimmar upp för en slingrande bergsväg. Det gick faktiskt också rätt bra. Vi stannade en gång och köpte lite chips till barnen, drack te och gick på toa. Lilla E var väl inte nöjd direkt, men vi tog oss ändå upp till Kodai utan alltför mycket problem. Jag kunde ändå njuta av att köra upp på ghaten från slätten,och beundra utsikterna. Väl framme i Kodai så tog det ett tag innan vi hittade fram till rätt hus, och sen fick vi köra tillbaka till skolan för att hämta nyckeln men vid 19-tiden så var vi äntligen framme vid det hus som vi förhoppningsvis ska kalla hemma de närmaste 3 åren. Det är omöjligt att beskriva känslan.

RESAN del 1

Vi lämnade mamma o pappas lägenhet strax efter 5 på morgonen den 9 juli. Otroligt nog var alla väskor färdigpackade och barnen vakna och påklädda samt vid gott mod. När vi kom fram till Bromma, så var inte flygplatsen öppen! Tji fick vi för att vi hade varit duktiga nog att vara där 2 timmar innan start. Framför de stängda dörrarna stod 2 andra mindre sällskap så vi ställde oss duktigt i kön. Pappa och Erik åkte iväg för att parkera bilarna och mamma och jag försökte hålla reda på våra fyra stora resväskor, en 70 liters ryggsäck, tre kabinväskor, 1 mindre ryggsäck, en barnvagn, två bilbarnstolar samt V 3 år och E 1 år.

När dörrarna öppnades så gick vi direkt till incheckning och ställde oss som nummer 3 i kön. Det visade sig vara tur. När vi kom fram till incheckningen så visade det sig att resebyrån inte hade fyllt i Es personnummer så hon fanns inte med i bokningen. Hon hade ingen egen plats utan skulle sitta i knät på en av oss vuxna. Tjejen i incheckningen sa att detta nog skulle ta en stund att ordna så vi gick alla och åt lite frukost i cafeterian i stället. Efter 45 minuter så lyckades de fixa det hela, men utan att lyckas checka in bagaget ordentligt hela vägen, så vi skulle vara tvungna att fixa detta i Bryssel. Vi hade 15 kilos övervikt i resväskorna och 10 kilos övervikt i handbagaget, men detta var första gången vi hade tur/blev snällt behandlade pga att vi var en familj med två små barn, och vi slapp betala en endaste krona!! (Här kan man notera att vi nog är aningen mindre organiserade än min kusin som någon vecka tidigare hade flyttat med sin fru och 2 små barn till Australien, deras äventyr kan ni läsa om här.) Till slut kom vi fram till säkerhetskontrollen, som gick bra, men då visade det sig att vi var sena och var tvungna att säga ett väldigt hastigt hej då till mamma och pappa och sen springa iväg till planet.

På planet somnade barnen omgående, så det blev lugna 2 timmar ner till Bryssel. Bryssel är en gigantisk flygplats och vi var tvungna att gå rätt långt för att komma till nästa gate. Men Vera älskade rullgångarna så det gick rätt smidigt ändå. Jag köpte en parfym och Erik fixade omcheckningen av bagaget. Tack och lov behövde vi inte hämta ut bagaget och flytta det själva. Däremot så hade ett bagage försvunnit redan där, men vi visste inte vilket. Sedan klev vi på planet som skulle ta oss till Chennai på 9 timmar och 45 minuter. Den resan gick också förvånansvärt bra. Flygvärdinnorna turades om att bära runt på E när de inte var upptagna med serverande. E ville gå lite i gångarna och det gick ok, men planet var mindre än de plan jag har åkt med till Indien förut, så det gick till exempel inte att gå runt mellan toaletterna mellan business och ekonomiklassen. På planet kände jag mig väldigt nervös och orolig. Vad 17 hade jag dragit in familjen i. Skulle vi verkligen lämna vår älskade familj och våra fina vänner och vårt allra ljuvligaste svenska sommarparadis ute i Norrtäljeviken? Jag behövde bara kliva ut på trappan från planet och andas in den indiska varma, fuktiga, galet doftande natthettan i en sekund innan all oro byttes mot eufori. Jag var hemma.

lite dagboksanteckningar

LÖRDAG 19 JULI 21.20
VARDAGSRUMMET, BREWSTER COTTAGE, CENTRAL HILL/CLAVERACK COMPOUND, KODAIKANAL, TAMIL NADU, INDIEN

Eftersom vi ännu inte har orkat ta itu med att fixa Internet hemma så skriver jag några bloggposter här hemma och tar med mig och laddar upp på bloggen från min jobbdator. Nu har vi varit framme i Kodai i 10 dagar och det är dags att summera vad som har hänt hittills innan alltöverskuggas av nya händelser.

Jobba, jobba

Snart ska jag skriva om hur jag har det pa jobbet, men just nu msate jag nog gora just det, namligen jobba.

Socialt liv

Vera - var trearing - tycker nog att det ar lite besvarligt att flytta, kanske inte just till indien, men FRAN sverige och alla nara familjemedlemmar och kompisar. Men nu har hon i 2 dagar lekt med 3 barn fran schweiz. Det ar ratt kul att se hur bra barn kan leka utan att kunna samma sprak. Barnen ar fodda har och pratar flytande engelska och tyska och hyfsad tamil.

Pa samma compound som vi bor finns ocksa en familj med 3 barn, 2, 3 o 4 ar gamla. Vera har lekt en del med dem ocksa, men de ar sa nara och tajta att det nog tar lite langre tid att lara kanna dem. Bada foraldraparen ar ocksa valdigt trevliga.

Igar var vi hembjudna till en amerikansk familj som inte jobbar pa skolan, men som for tillfallet hyr Lockwood hus (om nagon lasare kanner till det). Det var fantastiskt mysigt och trevligt, men som vanligt becksvart nar man ska ga hem, sa vi fick lana en ficklampa av dem. Undrar hur lang tid det ska ta innan man lika reflexmassigt tar ficklampan som telefonen med sig nar man gar hemifran?

Vi har skaffat hemhjalp

Sa mycket att beratta, sa lite tid. Idag ar det lordag och det ar mycket att forbereda infor elevernas anstormning under helgen och nasta vecka, sa darfor jobbar jag lite i dag. Men jag tycker att jag kan unna mig att blogga lite harifran i alla fall. Det ska finnas ett internetuttag i huset med redan existerande uppkoppling, men vi har inte hittat det (vi har inte letat sa fantastiskt mycket heller om jag ska vara arlig).

Sedan igar har vi i alla fall en heltidsanstalld ayah/hemhjalp som jobbar hos oss. Hon jobbar 6 dagar i veckan 8.30-17. Det kanns helt bisarrt faktiskt. Men otroligt skont. Hur det kom sig att vi anstallde just henne, Mary heter hon, ar en lang och lite jobbig historia, men nu ar det i alla fall sa. Vi har sagt att vi testar i en manad och ser om det funkar bra mellan oss (ffa erik och henne eftersom jag knappt ar hemma nar hon jobbar). Hon har jobbat i vart hus i 10 ar sa hon kanner till allt dar, vilket ar en fordel. Sarskilt nu nar vi ar ratt sa omtumlade och trotta fortfarande. De sager att det tar 3 veckor innan man har vant sig vid hojden (2200 m o h), men jag och erik kanner mest av det vid fysisk anstrangning. Da marker man att det gar lite tyngre att andas.

Hursomhelst, Mary fixar och trixar i vart hus och det kanns genast lite lattare med allt vi maste fixa eftersom vi inte behover stada, diska, tvatta, stryka, laga mat, handla pa olika stallen etc..) Hon ar ocksa driftig nog att hanga upp gamla tavlor hon har hittat i husets forrad, samt moblera om. Vi har sagt att hon far gora sa mycket sant som hon vill. Nar vi ar redo for att inreda och fixa (samt hinner aka ner till Madurai 3 timmars bilvag bort) sa kommer vi saklart att gora det. Tills dess ar det otroligt skont att lata henne gora vad hon vill.

Framme

Ingen egentlig rapport, fusksurfar under datorgenomgangen. Men vi kom fram ordentligt, resan gick over forvantan och vart hus ar fantastiskt!!!!!!! Forsta dagen pa jobbet idag. Mer sen - har inget internet hemma annu.

Ps. Kodai ar forandrat men fortfarande otroligt vackert.

Hej då Sverige på ett tag!

Nu åker vi iväg till Bromma. Sen blir det Bryssel, Chennai - sova lite, Madurai, kodaikanal är vi framme i i morgon klockan 16 lokal tid. Dvs 12.30 här ungefär. Wow!

Dan före dan

Igår klockan 16.15 hämtade vi ut 4 fungerande employment/entry multiple entry visum för ett år. Vilken lättnad!! Det blev ju nästan exakt som när vän-barnen Hugo och Samuel skulle åka till New York och gå i skolan ett halvår. 2 dagar innan avfärd. Det har varit ganska förlamande att inte ha visum, vi har inte riktigt kunnat glädja oss, inte ruktigt kunnat ta alla avsked på allvar och inte riktigt kunna ta oss i kragen att fixa det sista. Så igår och idag är bråda dagar. Igår placerade vi i alla fall om våra pengar till vettig ränta, fixade ett sparande till E, köpte en till stor resväska, bytte en trasig resväska, köpte en kabinväska. Vi skrev ut inrikesbiljetter och köpte lite dollar och Rupier. Erik hann shoppa lite fler linnen, en t-shirt och byxor. Dock var mina glasögon fixade med fel form på glasen så detta skulle de göra om idag. Erik är nu och testar projektorn (självklart hann vi få båda projektorerna som vi beställt, så i dag ska även den ena återlämnas). Vi måste också packa klart det sista, och köpa blöjbyxor till tygblöjorna (jag håller febrilt på med att hitta en butik med Imse Vimse i rätt storlek - gärna på Södermalm). Jag måste också maila min kontakt i Kodai och påminna dem om att de MÅSTE ta en bil med säkerhetsbälten för att hämta oss, så att inte våra medsläpade bilbarnstolar är förgäves den allra första 3-timmars resan upp för ghaten. (Ghat = den slingrande "norge-väg" som går uppför berget till Kodai)

Våra fina vänner Johan o Brita, som alltid tycks vara på plats när det krävs, kom med hämtsushi och folköl igår kväll, och hade allmänt avslappnande verkan. Nu - åter till arbetet.

Bonus: en gammal bekant från Kodai som nyligen bott där blev alldeles till sig över att vi ska bo i Brewster cottage. Ett av de finaste husen/platserna att bo på i Kodai tyckte hon. Kändes inte fel alls att höra.

Visumet är nästan i hamn!

Nu har jag i alla fall ett löfte om ett visa på måndag. Jag ropar inte helt Hej innan jag har det i min hand. Men i princip ska det vara klart nu. TACK för alla tummar hållda!

tröttsamt

Man blir väldigt väldigt trött av att försöka fixa ett visum när man inte riktigt vet vad de vill ha för att man ska få det. Men nu vet jag en grej till som de vill ha. Och det ska skickas till dem i morgon bitti. Fortsätt hålla alla tummar snälla ni!