Kattmord och annat

I Lordags var jag pa fest hos var granne tillsammans med nagra andra. Det var sannerligen ett relativt blandat sallskap. Det foresprakades home schooling, att man inte skulle lara barn for manga sprak samtidigt (las: Vera var i farozonen eftersom hon nu lar sig bade tamil och engelska – de flesta trodde dock tvartom att det var bra att lara sig manga sprak som barn), hur man handskas med anvanda blojor eftersom man inte far slanga dem i soptunnan (man anvander tygblojor eller branner upp enstaka enangsblojor I kaminen), hur det later nar hundarna och aporna springer pa ens oisolerade tak, handla pa ebay, byten av varor (jag bytte ett par svarta strumpbyxor mot ett katthalsband mot loss) och annat intressant. Men nar vi pratade om husdjur sa sa vardinnan. Ja, Jack var katt som forsvann I varas, kom aldrig tillbaka. Vi hade honom anda ratt lange, han klarade sig I over ett ar…). Med andra ord, nar Erik o jag blev oroliga for Toby harom kvallen och gick ut och letade ratt pa honom med kattgodis och ficklampa nar han inte vill dyka upp av sig sjalv, sa hade vi fog for var oro och gjode ratt som letade.

De tar oftast hundarna som tar katterna tydligen. Men vi ska skydda dig Toby!